i höstas bokade jag och linn biljetter till gårdagens edward sharpe and the magnetic zeros konsert, och skrattade åt det faktum att det var så långt fram i tiden, men så stod vi där på o2 academy brixtons tuggumi intrampade golv i hälften lycka och hälften ångest över att tiden gått så fort.
men om man då ska fokusera på det positiva så var hela gruppen fantastiska och trots att endast få av deras låttexter fanns i mitt huvud så kändes de som hemma. den stora massan - de är tolv allt som allt - gjorde så det kändes som ett intimt gig och hjälp det var så bra. sen så är ju dessutom brixton academy så fin innuti - som ni kan se ovan. det ser ut som nerlagd theater och bäcksvarta tacket gör att det känns som man är utomhus.
men om man då ska fokusera på det positiva så var hela gruppen fantastiska och trots att endast få av deras låttexter fanns i mitt huvud så kändes de som hemma. den stora massan - de är tolv allt som allt - gjorde så det kändes som ett intimt gig och hjälp det var så bra. sen så är ju dessutom brixton academy så fin innuti - som ni kan se ovan. det ser ut som nerlagd theater och bäcksvarta tacket gör att det känns som man är utomhus.
så blev mitt konsert-kli-i-fingrarna en aning tillfredställt och jag kan andas ordentligt fram till bastille konserten i mars.
när vi kom hem stupade jag och linn direkt och jag vaknade trots allt helt okej pigg imorse vid 06:30
hejdå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar